Nina är glad för sin lillebror. Men ibland kan det vara lite jobbigt att få tiden att räcka till. Häromdagen bytte hon skjuts till godisaffären mot en halvtimmes Leo-lek. Jag tror det var värt det.
Jag och Peter använde halvtimmen till att få sitta ifred framför våra datorer. Nina och Leo förde ett härrans liv ute i vardagsrummet. De skrattade så de kiknade. Mitt mammahjärta blödde. Finns det nått härligare än att höra sina barn fulla av glädje och kärlek till varandra? :)
Thursday, November 30, 2006
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment